Förbannade träning

Det finns nog verkligen ingen någonstans som hatar och avskyr träning så mycket som jag. Det är ett totalt oöverstigligt hinder för mig att gilla träning. Jag vet att jag aldrig kommer tycka om det men jag hoppas att jag kan lära mig att tolerera det. Det är ju ibland ett nödvändigt ont om man inte kan få tillräcklit med vardagsnmotion om när kilona börjar byggas upp. Dock är det itne så många saker som skapar så stark ångest och hat inom mig som tanken på att jag ska iväg och träna. Viljan att sätta i sig ett kilo choklad blir stor bara för att ge igen på träning liksom. Gillar ju dessutom inte främlingar så speciellt mycket så det spelar ju såklart in en del också. Hatar att svettas och speciellt att göra det bland folk. Jag har alltid mått dåligt av att träna och därför försökt att göra det så lite som möjligt. Detta att folk mår så bra efter de har tränat är jag helt säker på är bull...Det är nog mer så att man verkligen önskar att det fanns åtminstone nåt positivt med det och önskar det så hårt att man tror att man mår bra efteråt. Och något bättre mår man väl för då är det ju ett tag tills man måste göra om skiten igen. Vilken jävlig eftermiddag och kväll detta är och blir.